Sarah Gustafsson

Jag har berättat ganska många gånger om hur nöjd jag är över att Yrroll blivit så fin och att vi köpte honom som en 110 häst med förhoppning på att kanske rida nån 1.20. Det var absolut inte många som trodde på honom, inte ens jag själv. Dessurom bet han min lilla prinsessa Pi i ansiktet så hon fick käka medecin i en vecka. Då tyckte jag det var över för hans del ;) Men jag fortsatte kämpa med odjuret Yrroll endå som inte ens kunde galoppera och att böja på huvudet åt något håll var inte akutellt Han var stel som en jäkla planka! Iofs är han det fortfarande men såå mycket finare och vi håller fortfarande på att träna för att få han mer mjuk, bättre grund musklad,och bättre grundkondition.  ja helt enkelt bygga upp en bra grund för att han ska hålla några år till.

Eftersom Yrris var så pass omusklad så orkade han inte riktigt hoppa. Men det förstod ju inte vi.. tyvärr.. I
 alla våra starter så hade vi minst 2 riv, jämt! det var också väldigt psykande. Men när vi äntligen fick vår första nolla i 1m så valde vi att starta 1.20.  Och det var då vi börja inse att han kanske hade något. första starten ställde han sig på bakbenen, mitt på banan, precis som i helgen, och det var samma ställe. I andra starten rev vi två och jag blev precis utanför placering, tredje starten fick vi ett sketet riv och starten efter nollade vi! :) Men eftersom jag satsade på Pi och Yrris bara var en andrahands häst så gjorde han knappt några tävlingar. 'På hela året gjorde han kanske 7 tävlingar. Och det är jag glad över för vi två har fått tagit vår tid . ett år efter vi fick honom så träna jag för Louise haaga igen och hon börja fatta att det fanns något i Yrroll, men fortfarande inte jag och ingen annan  heller. När ännu ett halvår gått så tränade vi för Louise ennu en gång och ja då visste hon att det fanns! vi hoppade bana på 1.30/1.40 och Louise förstod inte varför vi ännu inte tävla högre än 1.20. En månad senare red jag för Pether Markne och även han såg att Pyrren kan gå mycket högre klasser. Så nu är jag här idag, med en häst som förhoppningsvis ska vara klar för 1.40 snart. Och att han är här idag har jag mest Louise Haaga att tacka för. För det är hon som trott på honom! Och jag har tränat med det i huvudet hela tiden.

bilder från förut
Innan vi köpt honom
Innan vi köpt honom
När jag haft honom i ett halvår
provridning, faktiskt fin på den bilden då haha
En vecka efter vi tagit hem honom
När vi gjorde vår första nolla i 1.20
Och nu hade han BÖRJAT bli fin, det ser hemskt ut..
nån månad efter vi köpt honom.

Efter:
Några kilos extra muskler